Artisten Harry, även känd som ”Profilen”, blev världsberömd för sina spektakulära utbrytningar ur låsta celler, handbojor och igenbommade lådor. Han trollband publiken i Europa och Amerika under tidigt 1900-tal.
Handbojor. Inga problem. De plockade vår Profil av sig på nolltid. En tvångströja. Ingen fattade hur han bar sig åt, men vår Profil lyckades alltid lirka sig ur den.
En låst celldörr var en utmaning som vår Profil verkligen gillade. Det tog oftast bara några minuter för honom att ta sig ut ur cellen. Vår Profil hette Harry. Han var en så kallad utbrytarkung. Inga lås eller dörrar kunde hålla honom instängd. Han tog sig fram genom alla hinder, slingrade sig ur alla knipor och dyrkade upp de mest svårforcerade lås. Det gjorde honom världsberömd.
Harry var gift. Hans fru kallades Bess. Hon var med och assisterade honom vid hans framträdanden. De reste omkring i både Amerika, Europa och Australien och tjänade massor av pengar. Vår Profil hade börjat från början – som magiker och tankeläsare på enkla varietéer och i små cirkussällskap. Där hade han haft sällskap med en mängd olika ”freaks”, till exempel den tjocka damen, vildmannen från Java och Blå örnen, som krossade brädor med huvudet.
Det är viktigt för en artist att försöka hitta på någon sorts specialitet. Harry valde att bli ”utbrytare”. Han lärde sig först att befria sig från vanliga handbojor. Därefter växte repertoaren snabbt. Harry överraskade publiken med att ta sig ur låsta celler och igenspikade lådor. Han kunde också gräva sig upp ur marken, efter att ha blivit levande begravd.
Vår Profil startade sin karriär som utbrytare och mästertjuv i Amerika i mitten av 1890-talet. I maj 1900 tog han båten över till Europa, tillsammans med sin fru. Där fick han sedan sitt verkliga genombrott.
En lucka öppnades
Harry hade tur. Han anlände nämligen till Europa vid precis den rätta tidpunkten. Den skottsäkra mannen hade just blivit skjuten och dött. Magnetkvinnan från Georgia hade förlorat sin dragningskraft, sedan det visat sig att hon inte besatt några övernaturliga krafter. Det gav Harry en chans att trycka in och visa vad han gick för på olika varietéer och shower i England. Vår Profil lyckades bra. Ryktet om hans förmåga började sprida sig. Publiken strömmade till. Alla ville se hans trix. Han fortsatte till Tyskland. Där gjorde han fortsatt succé. Till slut blev Harry en superkändis. Det gick på bara några år. Han blev en levande legend som alla bara måste se.
Egentligen var det märkligt att det gick så bra. Det verkade omöjligt att låsa fast honom. Folk kom dragande med egna kedjor och egna lås. Men Harry kom alltid loss. Det var tur, för bara ett enda misslyckande hade kunnat sätta punkt för hans karriär. Men några gånger var det nära ögat. Under ett framträdande i Tyskland 1901 tog det en timme och tjugonio minuter för honom att befria sig från en tvångströja. Ett år senare hamnade han i knipa igen. Det skedde på en teater i Blackburn i England. Den här gången tog det nästan två timmar för honom att få av sig alla de bojor, lås och kedjor som han var behängd med.
Livsfarligt uppdrag
Vår Profils mest berömda framträdande ägde rum i Detroit den 27 november 1906. Då hoppade han från en bro i staden rätt ner i en stor vak, fängslad med två stycken handbojor. Harry lyckades befria sig från handbojorna och ta sig upp till ytan. Men strömmen hade dragit honom under isen, så han hittade inte tillbaka till vaken. Alla trodde att Harry drunknat. Men han klarade sig. Det berodde på att det fanns luftfickor här och där under isen. Där kunde han andas. Till slut hittade han tillbaka till vaken och kunde ta sig upp igen.
Det här är en mycket bra historia. Tyvärr är den inte riktigt sann. Det fanns nämligen inte någon is på den aktuella floden den 27 november 1906. Men Harry var i Detroit den dagen, hoppade ner i floden och befriade sig från handbojorna. Den delen av berättelsen är i alla fall korrekt.
Sista tiden
På 1920-talet började Harry intressera sig för spiritism. Han var inte bara utbrytarkung, utan hade också ett förflutet som magiker och ”tankeläsare”. Det ledde till att han kom att börja ägna sig åt att avslöja olika bluffmakare. Det sysslade han med ända fram till sin död 1926.
Innan vår Profil dog kom han och Bess överens om ett hemligt budskap, som han skulle försöka sända henne från den andra sidan. Tidningarna fick nys om saken. Det utfästes en belöning på 10 000 dollar till det medium som kunde uppfånga det hemliga budskapet. Inget medium lyckades. Vår Profil hörde aldrig av sig från den andra sidan.
Read more at KalmarPosten