Konsten har en helande kraft. Skulptör Anabeli D Gonzålez, som just nu ställer ut på Persona Galleri, delar med sig av sina tankar kring sitt skapande och sina förebilder.
– Som tonåring läste jag ”Volevo i pantaloni” av Lara Cardella, en självbiografi om en tonårstjej som vill bära byxor i en italiensk by där bara män och prostituerade bär byxor. Några år senare läste jag Janet Frames trilogi ”En ängel vid mitt bord”. Böckerna gav mig styrka, mod och hopp vid en tidpunkt då jag behövde det som mest under min uppväxt.
Det här citatet beskriver hur litteratur har påverkat Anabeli D Gonzålez, vars konstnärskap nu visas på Persona Galleri under perioden 15 september – 1 oktober. Hennes utställning heter ”Glimrande guld”.
– Mitt kulturarv är alltid närvarande i min verkstad. När jag började ringla mina bishuvuden hade jag som förlaga till dem de Olmekiska stenhuvuden, förutom min egen iakttagelse av min son.
Konstnärskap som inspirerar:
Ett konstnärskap som har legat mig nära och som jag lutat mig mot de senaste åren är Constantin Brancusis. I mitt konstprojekt Anabel Brancusi, åtog jag mig hans efternamn samtidigt som jag började arbeta parallellt med lera och trä för att tillverka mina egna podier i lera men också i massiv ek och alm.
– Själsligt gläntade jag på en dörr där jag mötte sorgen efter min biologiska pappas frånvaro och det faktum att ha känt mig bortvald. I mitt huvud flög jag över situationer där jag kunde se mig själv när jag växte upp. Det tog inte långt tid förrän jag började beundra min mamma, en kvinna från landsbygden och utan utbildning, utrustad med en vilja av stål. Hon sa till oss att studier och utbildning skulle vara vår biljett till en ljus framtid. Jag bestämde mig för att gå vidare i min personliga och professionella utveckling.
– Från januari kallar jag mig nuramera Anabeli D Gonzålez, efter min mamma. Jag fick gå varvet runt och landade där det hela började: mina rötter. Constantin Brancusi fortsätter vara min själsliga far i konsten och hans konstnärskap en outgrundlig källa till arketypiska former. Remedios Varo och Carl Eld är också stora förebilder, man måste inte uppfinna hjulet på nytt.
Att finna lugnet i skapandet:
– Jag varvar ner i verkstad när jag formar leran, det är min medicin. Att elda och stirra på elden är också underbart lugnande.
Livsmotto och utmaningar:
– ”Jag vilar i mitt arbete”, som Hertha Hillfon brukade säga, är ett motto som Anabeli lever efter. Utmaningen i yrket är att hinna med verkstaden när det administrativa och allt runt omkring tar över.
När motgångar dyker upp gäller det att ”stannar upp, backar och börjar om, om det behövs”.
Drömmar och framtid:
Tre kändisar hon skulle vilja bjuda på middag är Robert Fux, Maria Felix och Malala Yousafzai. Menyn skulle bestå av fisksoppa, majstortillas med guacamole och tiramisu till efterrätt.
Smultronstället i Kalmar är Stensö naturreservat. Drömmen vore att ställa ut på Louisiana eller resa till Amazonas i Peru.
Om hon inte blivit konstnär hade hon velat bli småskalig bonde.
En drömresa går till Jingdezhen i Kina, en stad som hon besökt två gånger och beskriver som ett keramikens mecka.
Framtida projekt är att driva en keramikverkstad med plats för egna arbeten och kurser för allmänheten. Hon letar efter en lokal i centrala Kalmar.
Text: Mehdi Barakat
Read more at KalmarPosten